I haven't forgotten about you, I promise. It's just that it's very hard to find time to actually go into town and find a internet cafe with a reasonable price. So therefore I'm going to cut to the case very quickly and just tell you about the things you want to hear about:
Cultural differences:
There are a lot of them. Not any mayor, though. Only small one's like all the "Sorry's" (Even the buses are like "Sorry, I'm full") and all the fat and sugar. My friend saw a sign yesterday with "Milk: Only 4% fat!". And the crisps in the lunch boxes! And biscuits and chocolate too. It feels like America is coming to Great Britain very fast. Or maybe it has allways been like this. It's weird though.
This will be a very short entry. The cafe is just abut to close so I'll have to finish very quickly. I will visit this cafe more often from now on and update you on my time here in Oxford. I'm having a really good time and are learning to be more fluent in English. It's everything I expected I guess.
Bye (for now)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Shit, vad avundsjuk jag blir på dig Kicki! Jag vill också på språkresa och lära mig att prata mer flytande. Istället är jag här uppe i norr och lär mig saker om älgjakt och diesel. Alla fördomar bekräftade för utomstående, I guess ;)
Brilliant! Nu vet vi att du lever!
Skriv mer om maten!
Häromdagen när jag gick in på din blogg tänkte jag på:
"För första gången i mitt liv ska jag klara att hålla uppe ett projekt i mer än två veckor."
Men Nu slog DU mig med häpnad...
Jag var ju i England första gången 1961 - gjorde då också ett besök i Oxford.
Det där med småätandet av sötsaker var likadant då - och även 1979 när Gustav var orienteringsutbytesstudent. Före avfärden från Sverige hade han avgivit sig själv ett löfte - att inte äta MELLAN måltiderna.
Han höll på att avlida...
Sedan har jag på språkpolis kommenterat vår i Sverige unika brist på HYFS.
I alla stora cicilisationer där människor lever tätt inpå varandra MÅSTE man ha ett artigt smalltalk för att det inte ska uppstå alltför mycket aggression!
Sist jag var i London tilltalade busskonduktören, en bastant färgad kvinna, alla passagerarna med "luv"
Skicka en kommentar